sofiawesth

Nu har vår älskade Pelle fått resa till katt-himlen. Han skulle fylla 20 nu i maj så han har ändå levt ett långt och lyckligt liv. Han var som en familjemedlem, som alltid kom och kröp upp i sängen med en :) Han tyckte om att sova på kudden så ibland kunde han stå och skrika för att lura upp en i tron om att han ville ut eller ha mat, och sedan snabbt som ögat lägga sig till rätta på kudden. Inte hade vi hjärta att flytta på honom heller så det var bara att försöka trycka ner huvuduet bredvid om det fanns plats eller hämta en ny kydde. Raringen vår! Han älskade räkor så när vi åt räkor var han som en tiger, helt tokig. Söt-öga. Han älskade att komma emot en och bli buren hem, eller om man kom på spark sprang han emot en för att hoppa på, spark-åkning gillade han. Åh vad jag saknar miin lilla pelleskrutt!!

Jag sa till en början att jag inte ville att det skulle hända när jag är här, men det var nog det bästa. Hade jag varit hemma och med till veterinären hade jag gråtit ögonen ur mig. Vi skaffade honom bara några månader efter vi hade flyttat in i huset i Hällbo, så han har varit med hela tiden vi bott där. Det kommer att kännas konstigt att komma hem till ett hus utan Pelleplutten. Men han hade börjat bli gammal och lite skruttig på sistone så det här var det bästa för honom! Han har varit i slagsmål en herrans massa gånger, försökt försvara Tindra mot en rottweiler och brutit ryggen, och överlevt allt! Han var en riktig hårding Pelle, största katten i Hällbo när han var yngre. Svårt att skriva detta, ögonen tåras över hela tiden.







De enda bilderna jag har på den här datorn på älsklingen. Hoppas han sover gott nu!
Han gillade att sova, sådan matte sådan katt :)